Jag heter Maria, jag är 39, och jag har varit singel i snart två år.
Inte nyskild. Men färskt läkt.
En separation som lämnade mig tom, trött och tveksam till om jag någonsin skulle orka gå in i något igen.
Första halvåret dejtade jag inte alls. Jag ville bara andas.
Sen började jag så smått öppna apparna. Titta. Svepa. Prata.
Men varje gång det var dags att ses kände jag samma sak:
Vem är jag ens nu? Har jag något att ge? Ser någon ens mig som attraktiv längre?
Jag kände mig som en gammal version av mig själv som försökte låtsas vara något nytt.
Jag testade outfits. Smink. Jag la timmar på att “förbereda mig” – men innerst inne kände jag mig… genomskinlig.
Snygg, kanske. Men inte magnetisk. Inte minnesvärd. Inte levande.
En vän skickade ett klipp om feromonparfymer. Jag skrattade.
Hon sa: “Du behöver inte tro på det. Men du behöver tro på dig själv. Och det här kanske hjälper.”
Jag klickade hem Refined Scents utan större förväntningar.
Jag använde den på min första riktiga dejt på över ett år.
Och redan innan jag ens hunnit beställa förrätten sa han:
“Du har en sån närvaro. Det är nåt med dig jag inte kan släppa.”
Det var inte parfymen som sa det. Det var han.
Men jag tror parfymen hjälpte honom känna det.
Den gav mig en sorts kraft. En känsla av att jag äger rummet.
Att jag inte försöker bli vald – jag väljer.
Jag har gått på fler dejter sedan dess.
Inte alla har lett nånstans. Men jag känner mig som mig själv.
Jag känner mig sedd. Och jag känner mig... farlig, på ett bra sätt.
Refined Scents fick mig att våga. Att kliva ut ur mitt skal. Att känna att jag fortfarande kan få rummet att stanna upp. Det där jag trodde jag tappat? Det har bara väntat på att bli väckt.
/ Maria, 39 år
