Jag trodde det var för sent för oss – tills jag sprayade på mig Refined Scents
Jag heter Karin, jag är 42, och jag har varit gift i 11 år. Vi har två barn – en tonåring som alltid sover för länge och en 3-åring som just börjat förskola. Vi har ett bolån vars ränta precis gått upp med nästan 4 000 kronor i månaden. Ett sommarställe vi renoverade för fyra år sen men knappt hunnit besöka. Och ett sexliv som tystnade nånstans mellan vab, föräldramöten och trötta kompromisser om vem som ska diska.
Det är inget fel på min man. Och egentligen inte på oss heller. Men vi har blivit... praktiska. Som ett väloljat maskineri. Vi gör det som måste göras. Logistik. Skjutsa. Handla. Planera. Och varje kväll somnar vi på varsin sida av sängen med varsin mobil. Utmattade. Tomma.
Vi kommunicerar via post-it-lappar på kylskåpet:
“BVC kl 10 fre.”
“Kom ihåg gympapåse mån.”
“Gå inte på 2:an, den är trasig igen.”
Vi skrattar ibland, absolut. Vi tittar på samma serier. Vi hjälps åt.
Men varje kväll somnar vi på varsin sida av sängen, med varsin mobil, i varsin bubbla.
Jag scrollar. Han somnar. Vi är två skuggor som gör det som måste göras.
Men jag minns hur det var förut.
Hur han brukade röra vid min nacke när jag stod i köket. Hur han brukade titta på mig. Inte bara se mig – utan se igenom mig.
Jag saknade det. Inte sexet i sig. Utan närheten. Spänningen. Blicken.
Jag saknade något, men jag sa inget. För vad ska man säga? "Hej älskling, jag känner mig osynlig"?
En kväll scrollade jag som vanligt. Barnen sov. Diskmaskinen surrade. Och jag såg en annons från Refined Scents.
Jag vet – det låter löjligt. En parfym? Ska det lösa nåt?
Men något i mig ville bara... testa. Inte för att fixa relationen. Utan för att känna något, för mig själv.
Någon vecka senare kom flaskan. Den var vacker. Jag tog på mig den utan att säga nåt till min man.
Första dagen hände inget.
Andra dagen – lite längre blickar.
Tredje dagen tog han min hand när vi satt i soffan.
Fjärde dagen sa han:
“Du luktar som när vi var i Visby. Kommer du ihåg?”
Det låter som en film. Men det var så... odramatiskt. Så enkelt. En öppning. En värme. En påminnelse.
Han la sig nära. Vi låg tysta, men jag kände hur hela hans kropp var riktad mot mig. Det hade inte hänt på månader.
Det var som att en dörr öppnades. Inte till vild passion direkt – men till närhet. Blickar. Värme. Nyfikenhet. Något hade vaknat, både i honom och i mig. Jag kände mig levande. Som kvinna. Inte bara mamma, logistikchef och ansvarsbärare.
Jag vet inte hur det funkar. Men jag vet hur det kändes. Och jag vet att något förändrades. Vi började ta på varandra igen. Inte för att vi "borde", utan för att vi ville.
Vi är fortfarande trötta. Räntan är kvar. Ungarna bråkar.
Men det finns något igen. En närhet. En lekfullhet.
Som om vi minns vilka vi var – och vem vi fortfarande kan vara.
Refined Scents räddade inte vårt äktenskap. Men det väckte det. Och ibland... är det mer än nog.
/ Karin, 42 år
